Gå upp klockan 8. Det är sommar. Jag vill något annat - jag vill inte bygga. Köpa lunch - någon ringer - ta med vatten - det finns inget vatten.

Vi bygger takstolar. Det är maffigt. Vi reser dem - de är enorma!! Så jävla stora! Ett tak stort som ett hyreshus! Det ser underligt ut. Som ett skelett utan kött och hud, utan blod. Vi är 12 meter över marken. Ser ut över Högdalen, kullar och dalar formade av gamla ruiner - klarakvarteren. Det är sommar också - och jag blir nostalgisk - fast vi inte ens ens är klara

Tror en stund jag blivit cynisk. Vi bygger ett hus för något som inte finns. Vad är det? Inget.

Jag tycker mest om folk som är trevliga - som får mig att må bra. Anarkister gör det ibland. Vissa gör det inte, kanske tror detta är ett hus utan sociala koder - inget att förhålla sig till. för gamla sociala koder - för mycket att förhålla sig till. Inget är färdigt.

Vi är ganska oförmögna att leva så som vi vill. Skiten är så djupt rotad i oss - att vi inte kommer loss. Kanske blev jag cynisk?

Träffade en person ett tag sedan. som menade att vi är födda att leva si eller så. Och så är det och så skall det förbli. Si och så, uppepå och nedanför.

Jag är uppepå - uppepå honom - 12 meter över marken. och jag ser så jävla bra: att jag inte är cynisk - han är.